SKKs information om Lagotto Romagnolo

Hundrasguiden

Lagotto romagnolo

Grupp 8 Stötande hundar, apporterande hundar och vattenhundar

Historik

Lagotto romagnolo (lago = sjö) härstammar från Romagna i nordöstra Italien. Rasen finns omnämnd tidigt. Den användes av fiskare i sumpmarker och floddeltan men också som vattenapportörer vid jakt på sjöfågel. När utdikningarna av Italiens sumpmarker gjordes fick lagotton, med sin utmärkta vittringsförmåga, en ny uppgift; att nosa upp den eftertraktade tryffeln. Rasen godkändes 1995.

Användningsområde

Lagotton är ett utmärkt aktivt sällskap. Den är lätt att aktivera vare sig det gäller promenader, svampsök, lydnad, spår/sökarbete eller agility. Rasen är knappast någon vakthund, men kan larma om det kommer främlingar.

Hälsa

Rasen står idag inte under något av Svenska Kennelklubbens hälsoprogram, men rekommendationer för avel finns hos rasklubben för att uppmärksamma problem som förekommer, bland annat höftledsdysplasi (HD) och ögonsjukdomar. Vissa individer drabbas av öronbesvär. Ofta är den rikliga hårväxten i hörselgången en bidragande orsak till detta och ägaren måste vara uppmärksam och regelbundet göra ytterörat rent från smuts och hår. Det finns inom rasen en viss ökad uppmärksamhet på hudproblem.

Egenskaper / Mentalitet

Lagotto romagnolo är mycket lättlärd, arbetsvillig och ska, enligt rasstandarden, vara energisk och glad. Rasen är känd för att den är vänlig mot andra hundar. En väluppfostrad hund trivs med barn och ungdomar och fungerar i kontakt med andra djur.

Storlek och utseende

Rasen är nästan kvadratisk, liten till medelstor. Den är proportionerlig med robust konstruktion och rustikt utseende. Rastypiskt är den kompakta, ulliga och krulliga lockiga pälsen. Den skall vara tätt lockig över hela kroppen, endast huvudet, öronen, mustascherna och skägget får vara mindre lockigt. Färgen är smutsvit enfärgad eller vit med bruna eller orange fläckar, orange- eller brunskimmel, enfärgat brun eller orange med eller utan vitt. Tanteckning är tillåtet. Mankhöjd för hanar är 43-48 cm och tikar 41-46 cm. Vikt för hanar är 13-16 kg och tikar 11-14 kg.

Pälsvård

Pälsen ska vara ullig, krullig och funktionsduglig. Underullen utgörs av ett tjockt lager. Ovanpå underullen ligger de ringlande lockarna. Valppälsen kan behöva klippas ner vid cirka 4 månaders ålder för att den smutsavstötande vuxenpälsen skall växa fram. Hunden badas vid behov och får då självtorka. Den vuxna hundens päls är mycket ändamålsenlig om den klipps regelbundet. Pälsen ska aldrig vara utkammad eller friserad. Rensning av håret i hörselgången måste göras regelbundet och sker det från det att hunden är valp blir det sällan några problem.

Övrigt

Den svenska rasklubben bildades år 2000. Den arbetar med att tillvarata specifika rasintressen, arbetar med information till uppfödarna i syfte att bevara hälsa, utveckla rasspecifika egenskaper och för att rasen ska komma till praktisk användning. Till hundägare ges information om rasens beteende, fostran, utbildning och vård. Utöver styrelsen finns runt om i landet aktivitetsombud vilka på frivillig basis erbjuder olika aktiviteter lokalt. Rasklubbens tidning, Lagotto Nytt, utkommer med 3–4 nummer per år.

Denna text är framtagen i samarbete med rasklubben.

Källa: www.skk.se/avelsdata

Rasstandard FCI