30. jun, 2019

Text

Nu har valparna hunnit bli en vecka. De är tjocka och nöjda och efter att Malla fick en otäck inflammation i livmodern två dagar efter valpning, och som var en otäck upplelese innan vi fick tag i en veterinärklinik som kunde ta emot oss, så har allt varit lugnt. Malla svarade fort på medicineringen och inget har märkts på de små av detta. 

Jag tittar att de växer till sig och verkar må bra, men rör dem inte så mycket alls ännu. De hör inget och ser inget så de ska ligga och växa till sig tills de år 14 dagar och börjar öppna sina ögon. Malla trivs i mammarollen och vet exakt när de ska matas och tvättas med att kunna kissa och bajsa. Utan mammans omsorg kan de små inte sköta sådant själv ännu. 

Vi sover gott om natten med vid 3 och 5 brukar Malla behöv gå ut och kissa, men det är fort gjort, och sen somanr vi igen. Mallas aptit är strålande och inte en enda natt eller dag har hon varit dålig i magen. 

Nu väntar jag med spänning på hur de ska se ut när de öppnar sina ögon. Att två ska bli skimmel till fårgen syns nu allt mer. Vi hade ett snabbt besök av "farmor" Camilla  och "farfar" Tomas, och det tyckte Malla var så trevligt. Gissa om de gillade att se sin hunds avkommor på riktigt! Pappa Uffe fick sitta i blen då vi är rädda för smittor av alla slag när de 6 är så små ännu.